Resedagbok del 6

I Tisdags kom vi alltså hem, det var då den 22/3 och jag hade varit 'on the road' sedan den 13:e. Inget konstigt i sig i samband med en snittad förlossning och sen vi hade ju behövt dagarna på neo med så det var inte så att jag hade hunnit längta hem supermycket. Men nu när vi ändå var på väg så kändes det asgott. Vi fick rejält med personaltid innan vi drog. Genomgång både från hemvården och avdelningens sjuksköterska & läkare. Rummet packades ihop. Min resväska hade aldrig hunnit bli upplockad överhuvudtaget, detta var ju mitt fjärde rum på 9 dagar. Som sagt, tur man Schtunkat ;)
Nu skulle kidsen åka Kia och vi skulle äntligen börja bo med alla deras grejjer som man pulat med sen Sundsvall brann. Vi var rätt så fnissiga när vi körde hem, men tjejerna sov. Vi har ju typ bara 5 min hem, så dom hade ju inte hunnit med så mycket annat heller i och för sig. Väl hemma så insåg vi att dom sov mest och åt, och somnade igen och åt... sen sov dom igen. Vi hade blivit förberedda på att bara en bilresa om än aldrig så kort är tillräckligt med intryck för en liten fnasa på en hel dag, så vi lät dem naturligtvis sova. Och äta, och sova... Ni hajjar nu va´? ;)
Detta medförde ju att vi fick en faslig massa tid över till att ställa iordning allt. Jag hade hyrt mig en pump jag plockade med och J började styra upp lite överallt. Jag kan ju rekommendera alla som vill ha en smidig hemgång att skaffa barn med en välmeriterad projektledare ;). Han är rätt bra på att organisera om man säger så... tar jag i mer så blir det too much även om det råkar vara sanningen. Vi hade dessutom fått en kylväska mat av svärmor så även vi var omhändertagna matmässigt. Sen knallade det på. Allt gick förvånansvärt bra. Vi adopterade rutinerna från Mölndals neo och skaffade hem det vad vi behövde av flaskor och blöjor mm.
Vi har en vagga hemma som byggdes av tösernas farfar när Jonas var liten som de verkligen gillade att sova i och där låg de mest hela dagen och var så nöjda så.
Vi blev därför lite förvånade framåt kvällen då de skulle inviga sin säng. De skulle dela säng precis som de gjort hela tiden men de hade så himla svårt att komma till ro. Vi testade, matade, bytte blöja, lugnade i famnen, testade, osv. men de tyckte sängen var sådär helt enkelt. Till slut så la vi dem i mellan oss och fick några timmars sömn.
Dagen efter när 'vår' sjuksyrra kom så pratade vi om det där och blev påminda om att bebisar gillar ju när det är ganska tajt läge i början. Live life like the livmoder if you know what I mean. Då kom vi ihåg att i baljan på sjukan så låg det hoprullade handukar runt hela sargen för att förminska ytan. Att gå från det till mysiga vaggan som också höll ihop dem lite till denna 'gigantiska' säng måste ju känts lite skumt helt klart. Natten efter så hade vi lärt oss, gjort om, gjort rätt och flickorna sov mycket bättre.
Vid sjuksyrrans besök så vägdes de med o vår lille tjej hade gått upp till 2000 gram!! Tjohooo! Dessutom hade hon börjat amma ganska bra så vi fick förslaget att avvakta med sonden och bara amma. Hennes nästa besök var ju bara 2 dagar bort och då skulle hon ta en ny vikt och se om det kändes okej.
T1 var stabil i vikten, ca. 2400 och efter sjuksyrrans besök så lullade livet på igen. Det händer inte så mycket med två små men ändå så försvinner tiden otroligt fort. Dom sover typ hela tiden. O då kan ju mamma bl. a skriva dagbok eftersom J knäcker extra som butler med :) Vi passar även på att vila lite omlott och har det rätt gött egentligen.
Under torsdagen tog vi premiärturen med vagnen, vi gick inte så långt typ 20 min bara, men det var ändå min absolut längsta promenad på ca. 6 mån! Nu är man ju lätt som en fjäder och bara längtar efter att röra på sig ute. Kommer bli så skönt när allt känns tryggt och man vågar ta sig en bit. Känns ju sådär att hamna i en blöj/matsituation för långt hemifrån nu när allt är så nytt. Vi får boa lite till helt enkelt.
Igår fredag hade vi sjuksyrran här igen. Nu var det spännande. Hade T2 gått upp!? Kunde vi klara henne utan sond? *trumvirvel* 2020 gram! 20 gram upp på två dagar. Helt godkänt enligt boken! Sonden togs bort och nu slapp hon att hennes lilla ansikte upptogs till stor del av kirurgtejp. Hon är för söt för det liksom ;). T1 hade också lagt på sig rejält och var nu uppe i 2485. Duktiga töser!!
På kvällen premiärbadade vi hemma och det var inte helt utom protest, men there´s a first time for everything. Fredagen räknas också till T1s första dag som riktig ammare. Hon gillar också läget nu och har kommit på att det är en rätt schysst lösning. Än så länge så måste jag ta dem en och en och det är verkligen bra nog efter 9 dagar. Hallå! Man är ju inte superwoman direkt liksom. Alla vi tre måste öva och synkas för att dubbelköret skall bli en rutin. Men så småningom så lossnar det nog. Just nu är jag nöjd om jag kan lära känna dem en och en och få koll på deras signaler och ätmönster. Sedan så får det ta lite tid, och jag har all tid i världen för dessa två.