Oj vad dagarna tickar på. Jag trodde jag skulle skriva ner Förlossningsresan lite snabbt sådär men jag hade visst mer ord och känslor i mig runt detta än vad jag trodde.
Nu har vi ju haft flera mysiga dagar hemma också med massor av framsteg och jag vill ju inte halka efter för mycket.
Just nu så ligger mina tre Simonssonare och slappar i sängen till Nyhetsmorgon efter Mjölk-frullen. Vår lilla tjej, T2, äter med mamma såsom det förväntas av en bebis och T1/stortjejen äter mest med pappa då vi inte nått riktigt ända fram med de där konstiga 'ballongerna' ännu. Vi övar och övar vid varje tillfälle och det håller på att lossna, men än så länge så är J den huvudsakliga källan till mat. För mig så känns det känns lugnt än så länge. Dom är ju bara 9 dagar och jag har ju lyckats docka den ena. Lite kul att alla förväntade sig att T2 skulle komma igång sist, men hon greppade läget först. Är man liten så måste man vara smart ;). T1 är riktigt otålig, tempramentsfull och stark så om hon inte kommer igång a.s.a.p så blir hon väldigt ilsk och då får man lösa det på annat sätt tills hon lugnat sig. Vi har en flaska som är konstruerad så att den är så lik att amma som möjligt. Hon måste alltså jobba för att få ut något ur flaskan med, men hon kan inte skada flaskan ;). Sedan så kan man ge henne lite the casual way om hon inte somnat. Andra chansen att docka henne är att lyckas ta henne precis i rätt tid. Här snackar vi tajming. Men det kan gå! Dubbelamningen testas minst 1 gång/dag men jag är främst inriktad på att lära känna dem en och en först så att det blir lättare. På nätterna är planen att köra minsta motståndets lag, vi måste ju spara lite på oss själva med... det innebär att vi sköter en bebis var och sen kan alla 4 sova. Men det blir inte alltid som man tänkt sig :). Inatt så hamnade jag helt plötsligt med amningskudden framför mig och båda barnen i alla fall för att läget föll sig så och det funkade faktiskt en liten stund. Härligt med framsteg oavsett vad klockan är!
Idag kommer hemsjukvården och tittar till oss, det är framförallt T2 som behöver övervakningen. Hon har en liten sond som vi kan mata i som var prio 1 när vi åkte hem från sjukhuset, men sedan hon började amma ordentligt så har vi inte behövt ta till den. Mer om detta i 'Resedagboken' så småningom. Sjuksköterskan kommer väga henne idag och om hennes vikt ligger kvar, gått upp (hoppas) eller i alla fall inte dippat alldeles för mycket så kanske de tar bort sonden! Det hade känts riktigt bra. Vi får se hur det går.
Nu ska jag med gå upp och slappa, kolla nyheter och klappa på Tripp, Trapp & Trull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar