Life is like a box of chocolate...

Jag tror dom sover nu... eller nä, eller jo, eller va´? Oj då, en blöja till, vassego´. Nämen dom kan väl inte vara hungriga igen?! Jodå! Koksalt i snoken när man är förkyld, men man hostar ju ändå litegrann och så blev syrran med sjuk, attans. 
Hmmm... är 'smekmånaden' över lite nu tro? ;) Tjejerna har börjat komma ur sitt rena äta & sova-mönster och det har börjat bli mer och mer turer under dygnet. Vi päron tackar ändå töserna för en lugn start och inser krasst att det bara är att hänga på. Inget som gått överstyr ännu som tur är, men att först Elsa och nu Iris fick en lättare förkylning i present av sin mamma (som fick den av J) har gjort att det blivit lite kämpigare för dem att komma till ro. När de väl somnat så sover dom bra och aptiten är det absolut inget fel på, men de blev lite mer 'needy' av allt snor. Med handen på hjärtat så hade jag nog lite mer gosbehov med töserna än vad jag fick utlopp för när de bara sov ändå och kan jag få gosa dem friska så inte mig emot ;). Jag ska dock inte svära på att det var så jag tänkte inatt när den ena avlöste den andra med allehanda ärenden. Fast det är ju ändå nu man märker dom stora förändringarna i sig själv. Vi har ju inte haft dem superlänge och jag har säkert långt kvar innan jag är slutkörd men visst märker jag ändå att tänket är lite annorlunda. Att inte orka är fortfarande 100 mil bort i tanken. Jag vill ju inget hellre än att de ska må bra, vara mätta och känna sig trygga. I dagsläget så är det ju bara vi som kan ge dem detta och det gör ju att man gärna går den där extra milen för deras skull. Och till och med nu, när de äntligen sover gott och vi har fått tillfälligt bukt med snoret efter ganska många timmar som gått i ett och jag har fri vilotid tills de vaknar igen eftersom J har kollen... ja, då ligger jag ändå här och längtar litegrann. Att man kan bli så knockad känslomässigt av två små fågelungar. Livet är bra fantastiskt.
Nu tänker alla ni rutinerade garvade morsor därute att vänta du bara, det kommer en natt när du vill kasta ut dom genom fönstret (och då naturligtvis inte bokstavligt talat). Ja, det fattar la jag med. 15 dagar är inte länge och vi har mååånga lååånga dagar och nätter kvar men såhär är det just nu. När jag behöver den där extra mentala kicken så tänker jag på min fina fina vän som också har tvillingar och hur bra hon löste saker och ting när hennes grabbar var små. Jag hade förmånen att få vara med henne och hennes killar väldigt mycket under den här tiden och minnena inspirerar mig fortfarande. Tack ska du ha bästa du! ;)
Nu ska jag passa på att sluta mina egna blå en timme eller två. Man kan aldrig så noga veta vad som lurar vid nästa pass.
Bra saker just nu: 1. vi har två bärsjalar så vi kan lulla runt med varsitt barn. Mycket funkis!! Igår bakade jag & Iris våfflor tillsammans medans J & Elsa grejjade med datorn. 2. dubbelamningen går framåt. Om vi hjälps åt att docka töserna så lyckas vi bra med detta. 3. Elsa är så gott som frisk och Iris ligger ca två dagar efter så hon är förhoppningsvis frisk till helgen. 4. jag har börjat lära mig ignorera dammråttorna i trappen ;)


Ha det gott gänget så hörs vi!