Resedagbok del 5

Ska försöka delge min upplevelse av de senaste 9 dagarna och kanske ge lite känsla för hur det känns att åka Flume Ride via en vänthall där bussen aldrig kommer till avgrundsvrål, drogromantik, 'Scrubs', utomkroppsliga upplevelser och växthus för att tillslut landa i himlen...


Lördag 19/3
Ja, vart var jag nu. Lördag. Dagarna flyter nästan ihop. Det är lite anledningen till min lilla dagbok med i och för sig. Att jag ville sortera upp intycken, händelserna, känslorna och dagarna. Jag märkte först igår (realtid) att jag börjat komma ner ytterligare i varv. Jag har inte längre så bråttom med att berätta allt för alla jag pratar med utan jag börjar komma till nuet. Jag trodde nog aldrig att det skulle vara såhär omtumlande att få barn, jag är ju en cooling... eller hur ;). Men det är ju liksom inte som att åka och hämta pizza eller beställa från Ellos som ni vet el. förstår.
Tillbaka till Mölndal och Lördag.
Sov gott gjorde jag i alla fall. Jag frågade min rumskompis som dessutom hade sin lille son på rummet och jag hade snarkat mycket för henne. Hon log lite och sa: -Jag är van hemifrån. Ooops. Nu igen. Min roomie på Östra hade precis samma kommentar. Kanske får lov att tolka det som att snarka, det kan jag ;). Jag gick upp till kidsen vid halv sju, för en annan grej som hänt är ju att jag, the biggest sömntuta of them all vaknade 5.16 och tyckte det var dags att gå upp. Jag förstår naturligtvis att det är för att jag inte har barnen hos mig och att jag kommer drömma om dessa nätterna så småningom, men så var det i alla fall denna dagen. Jag duschade, chillade lite och sen gick jag upp till de fina tanterna som passat kidsen över natten. De sade att allt gått bra men att T2 haft lite svårt att komma till ro. De hade även Östra personalen sagt. Som tur är så påminde nattpersonalen om typ kloka mormödrar så jag var aldrig orolig. Barnen sov så himla gott ändå där på morgonen så jag gick ner igen och käka frukost i lugn och ro, drack kaffe och väntade på Jonas. Han dök upp ganska tidigt och vi gick upp på 210 igen då det var dags för mat. Det pumpades och matades med kopp/snipa och när de var mätta och belåtna så fick vi ta med dem ner på BB igen. En liten liten fnurra på tråden var att T2 fortfarande var lite för energilös för att ta maten i koppen, det tog liksom för lång tid och det föreslogs att vi skulle köra med sondmatning istället. De sätter då en liten slang via näsan ner i magsäcken och man matar med en spruta. Jag fick tipset att samtidigt som sonden mättade så skulle jag lägga henne till boobie och så kunde hon börja koppla grejjen mätt=boobie=mamma=toppen. Lät ju som en lysande idé! 
Vi fick också veta att de höll på att frigöra ett rum för oss uppe på neoavdelningen. Bara jag blev utskriven från BB så kunde vi få bo däruppe istället och 'lära' oss rå om dem själva med stöd av personalen. Ytterligare ett positivt steg! Jag gick ner på BB och kollade läget och de ansåg att jag var friskförklarad. Eftersom jag var såpass rörlig efter snittet så riskerades antagligen inga blodproppar och smärtan hölls ju i schack av Alvedon & Diklofenak (ja, jag körde den en gång till. F´låt ;) ). Vi informerade Neo om läget och vi skulle få rummet på eftermiddagen. Detta innebar att vi 'vuxna' egentligen var som inneboende på ett vandrarhem. Det fanns mikro och en hylla i kylen/skafferiet till oss, men vi fick stå för all mat själva. BIG LOSS!! *mohahahha* Så efter nästa matning så åkte Jonas och matshoppade lite. Vi hade sen en mysig lördag med mycket gos, matning under överseende och häng på rummet. När kidsen sov så vilade vi och det var skönt att vi nu skulle få bo ihop över natten alla 4. Första gången! Tjooohoo. Nu var vi ytterligare ett steg närmre att allt skulle börja på riktigt. Nästa dörr i korridoren var dörren ut till hissarna och bilen hem. Men vi var inte där riktigt ännu.


Söndag 20/3.
Natten gick bra. Något oroliga kids kanske, men det berodde nog både på dom och oss. Dels så sov dom för första gången i ett rum som var mörkt och tyst, dels så var jag och J lite lätt förvirrade och försökte få ihop ledorden Mätt-Torr-Trygg, hur mycket man än vet att de troligtvis inte är mer komplicerade än så så är det sjukt lätt att bomma e och bara sätta två. Vad gör vi för fel? Frågan dyker upp först och sen kollar man blöjan, typ ;). 
Jag tackar personalen för stödet vid matningen, vi skötte det själva men de var liksom med och drog igång det så att säga. Sonden på T2 kollas inför varje matning så att den sitter rätt. Stort plus för utvecklingen att hon ligger på rätt plats vid rätt tillfälle och kan få ihop handling och konsekvens. T1 äter mest med pappa på kopp, jag försöker lägga till och jag försöker dubbelamma men det är ganska svårt. De är ju bara 4 dagar gamla här och jag försöker tänka att det kanske är lite väl mycket utopi att docka båda så snabbt, men om jag inte övar så händer det ju aldrig. Vi får mer och mer koll på T1s temperament ju mer energi hon får i sig. Hon går från 0-100 på en millisekund och är rejält stark i armarna. När man lägger till henne och hon för får sig att fläta till boobie så ser jag nästan stjärnor. Att då försöka 'tvinga' henne till boobie är lönlöst och dessutom inte alls att rekommendera. Nä, än så länge så är T1s minutrar ganska lätträknade. En tröst är dock att mammamaten börjat slå ut ersättningen i mängd och det viktigaste är ju att hon äter. Ungefär såhär lullar söndagen på. Det tas nya prover för gulsoten och T2 har fortfarande värden som kräver ljusfilten, men annars så är dagen ganska odramatisk.


Måndag 21/3
Natten var bra, lite mindre oro, men fortfarande inte helt lätta att bara lägga. Fast det var hanterbart, definitivt. Mätt-Torr-Trygg-mantrat funkade lite bättre och vi kopplade något snabbare. Efter ronden så kom en sjuksköterska och pratade lite. Hur kände vi för hemsjukvård? Var vi intresserade av att ta med oss barnen hem under uppsikt? Kidsen ansågs visa såpass positiv utveckling att alla trodde det skulle funka. Inget var bestämt ännu, men om gulsoten var på väg bort, vi kunde fixa med sonden själva och om vi kände oss trygga så var det helt klart ett alternativ. Vi skulle få mera info om hemsjukvården under eftermiddagen av 'vår' sjuksyrra plus att vi fick lite material om hur det funkar som vi kunde läsa på. Hemsjukvården innebar i stora drag att vi skulle få besök av sjuksyrran i Eklanda 2 ggr/vecka. detta inkluderar då vägning, sondkontroll, kontroll av allmäntillstånd osv. Vi tyckte lätt att det var ett passande alternativ. Vi började nog känna oss rätt så redo för att åka hem. Annars under måndagen hände nog nästan ingenting som inte hänt innan vad jag minns. Vi övade på än det ena, än det andra. Vi tränade på att kolla sonden själva, jag försökte amma osv.
Det lullade på helt enkelt. Jag landade mer och mer, vi började ta oss utanför vår 'trygghetszon' på rummet och kollade lite burk på avdelningen, åt vår mat i matsalen osv. En ganska go måndag helt enkelt. Jag började verkligen längta ut. Våren var ju här!


To be continued...