Resedagbok del 4

Ska försöka delge min upplevelse av de senaste 9 dagarna och kanske ge lite känsla för hur det känns att åka Flume Ride via en vänthall där bussen aldrig kommer till avgrundsvrål, drogromantik, 'Scrubs', utomkroppsliga upplevelser och växthus för att tillslut landa i himlen...


Fredag 18/3
It´s a new day, it´s a new daaaaawn (ja, var glada att ni inte hör när jag sjunger)
Ännu en morgon på Östra var igång. Vi hade ju haft tjejerna på Neo så vi var ganska utvilade och funderade över hur dagen skulle utvecklas. De var ju beredda att flytta barnen, men jag var ju en del av paketlösningen och mina värden behövde ju med vara till belåtenhet. Jag märkte inget själv av att något skulle vara fel och mådde mycket bra vid det är laget. Klart att jag känner av snittet, dom har ju liksom skurit mig i magen, men det var inget som inte en cocktail av Alvedon & Diklofenak kunde hålla i schack (ooops, litet omedevetet rim ;) ). Dessutom så var det ju tvunget att det fanns plats för mig på Mölndals BB, dom kunde ju inte flytta bara barnen och det var inte dags att skriva ut mig ännu.
Framåt tidig förmiddag kom till slut beskedet. Jag var i tillräckligt god kondition för flytt och sängplats fanns. I alla fall till mig. Jonas skulle antagligen få sova hemma. Men det kändes helt okej, man får ju ta det onda med det goda. Vi bor ju i Eklanda som ligger i Mölndal så han skulle bara vara 5 min bort istället för de andra 20+ minuterna beroende på trafiken till Östra. Barnen skulle få åka ambulans och vi kunde åka egen bil om vi ville (de erbjöd sig att fixa min transport med, men jag kunde ju lika gärna åka med Jonas). På vägen stannade vi vid Beckaman Gatukäk (Göööötlabööörg) och jag fick tryckt i mig en 150 grams Ost & Bacon med ALLTING på. Fy satan i gatan vad gott! Jag som inte ätit en köpe-svullo-burgare på flera månader betedde mig nog som ett rovdjur på savannen. Kan höra ihop litegrann med matstandarden på Östra med... Hmmm. Hade kanske inte skadat med ett kryddskåp i det köket. Fast det ska la passa alla klart.
Nåja, nu släpper jag burgaren fast jag måste bara säga en sak till om korvmojjen kom jag på. När vi stod där o käka så kommer det in två stycken killar i 20-års åldern och dom var nog det absolut likaste tvillingar jag någonsin sett. De hade helt olika klädstil men var jag blev ändå alldeles knäpp av att titta på dom. Tror inte dom såg mina blickar, för isåfall så hade de nog känt att de var föremål för en gummsjuk tants fantasier ;)
Väl på Mölndals Sjukhus så fick jag min sängplats, Jonas fick ingen även om de beklagade att det inte gick att lösa. We know the drill tänkte vi.
Sedan åkte vi upp till avdelning 210 Mölndals neonatal, där kidsen befann sig i godan ro. De gör inte sådär supermycket väsen av sig de små. 
Som jag tidigare skrivit om torsdagen så kände jag att de var på mig något alldeles om amningen och framförallt handmjölkningen, det kändes lite som om tösernas framtida förhållande till mat hängde på detta. När jag frågade om jag kunde pumpa med apparat så fick jag veta att det absolut inte var att rekommendera och fast jag hänvisade till informationen jag fått från neonatalavdelningen om att pumpa 6-8 ggr/dygn direkt så ville de helst inte att jag skulle göra det, utan jag skulle klara det själv. Jag fick lite prestationsångest, jag får ju det titt som tätt när jag ska vara så himla duktig och vara alla till lags och det blev lite så på Östra tyvärr. Jag kan vara lite dålig på att hävda mig själv och vad JAG vill i sådana lägen. Antagligen så missuppfattade jag deras välvilja och då låser det sig ibland lite för mig. Jag utgår nästan alltid från att folk tycker att jag är dålig tills de bevisat motsatsen. I know, I´m the strange one ;). Nu ska jag inte fördjupa mig i det. det får bli en annan blogg. Ha ha ha.
Men men. Nu var det nytt sjukhus och nya rutiner. Den sköterska som tog emot oss blev ytterligare en ängel på denna resan. Det första hon frågade var om jag kommit igång med pumpningen, annars så kunde hon visa mig hur det gick till. Hon pratade med mig  på ett sätt som gjorde att jag förstod hur jag skulle fixa fram da milch, hon visade lugnt och metodiskt hur det funkade på avdelningen. Var 'mjölkbanken' fanns, alltså var jag ställde undan det jag fick ut osv. I denna barnsalen så hade varje barnsäng ett draperi som gick att dra för så att man fick ett eget bås och kunde sitta någon form av avskildhet. Än så länge så hade jag inte lyckats 'lägga till' något av barnen utan de matades båda med en slags kopp el. typ gräddsnipa och klunkade i sig ersättningsmjölk då min produktion inte kommit igång ännu. Men varje droppe som man får ut är riktigt värdefull. Jag hade t.o.m med mig en liten bruk från Östra med typ 3 ml. Det är är alltså inget snack om att man ska spara VARENDA droppe. I denna första mjölken som kallas råmjölk så finns det jättemycket antikroppar och viktigheter som barnen behöver. Med hjälp av pumpen lyckades jag få ihop en lite större slurk och det kändes genast mycket bättre med allt.
Vi fick ta med oss barnen ner på BB från avd. 210 efter matning och pumpning men först fick vi info om att framförallt den lilla hade en del gulsot och behövde sola lite. Allting är verkligen nytt för en, det där hade jag aldrig hört talas om. Men strax så låg de i alla fall på en slags ljusfilt som alstrade ett blått ljus och skulle hjälpa gulsoten att gå ner.
Vi skulle komma tillbaka upp på avdelningen vid varje matning men annars kunde vi röra oss fritt mellan BB och 210. 
Framåt kvällen så skulle vi lämna upp dom för natten, dom fick sova i barnsalen och sköterskorna tog hand om dem. Jag sa att de fick lov att ringa mig inför varje mål så kunde jag komma upp om jag skulle hjälpa till men de trevliga damerna tyckte att jag kanske behövde sova ändå. De sa att de skulle ringa om det kändes som om det behövdes... Jag hörde inget mer från avdelning 210 den natten utan fick ytterligare en hel natts sömn. Då en del intryck börjat landa och jag hade fått lite grepp om situationen plus att Pump-ängeln lättat på pressen när det gällde mammamaten så sov jag faktiskt riktigt riktigt hårt. 


To be continued...