Jag är nu ganska säker på att jag drabbades av mjölkstockning i veckan. Allt som gick fel samt alla symptom kan i alla fall härledas till denna krämpa. Det tog ett tag innan polletten trillade ner men efter att ha läst på och tänkt till lite så måste det vara det som hände. Anledningen till att jag inte hade detta som alternativ för det onda är för att jag hört att man får det om man blir kall om boobie samt att man får feber om det inträffar. Jag har varken blivit kall eller fått feber men jag fick rejäla knölar, problem med att få ut maten och smärtor som framkallade tårar vid matningen.
Imorgon är det jag som kontaktar Amningsmottagningen på Östra för att få hjälp att bli av med amningsnappen då den kanske bidragit. Jag ska också be om att få grundkurs 1A i amning då det känns lite som att prioriteringarna helt har fokuserats på att tjejerna ska äta, äta, äta och gå upp i vikt på vilket sätt som helst (vilket naturligtvis är det viktigaste, men det måste ju funka för oss alla tre) men jag har inte direkt fått några konkreta tips på hur jag ska göra utan man får liksom bara börja försöka av sig själv. Jag hade ju inte den där första kontakten med barnen på bröstet plus att det tog en vecka innan någon av dem ens ammade alls. Och uppenbarligen så räcker det inte att kunna alla orden man läst i boken och veta att de ska använda sin 'rootingreflex' och har bröstvårtan på överläppen osv. Jag behöver nog lite mer handgriplig hjälp med. Jag är inte född jordemor och amningen är inte med på min topp-tio över grejjer jag gillar... Men det betyder inte att jag inte vill eller att jag på annat sätt ger upp. Vi håller på att få till det riktigt bra och jag har fått det onda att vända tillbaka av egen kraft. Det känns mycket mycket bättre, men jag behöver ändå hjälp med att förebygga att det händer igen och få lite bättre koll överlag. Det känns jättebra att veta varför det gjorde så ont och nu kan det bara bli bättre. Värt att tipsa om: det finns så mycket att lära och ha koll på när det gäller amning, för vissa sitter det som en smäck direkt och för vissa (mig) krävs det mera jobb och hjälp. Man kan tro att man hittat rätt, men gör det ont så är det fel helt enkelt.
Från growingpeople.se (mina kommentarer i rött)
Mjölkstockning innebär att det står kvar för mycket mjölk i bröstet efter amningen. Mjölkgångar och mjölkkörtlar blir utspända. Delar av bröstet känns ömt, ibland hårt och rodnat.Mjölken pressas så småningom ut i omkringliggande vävnader, vilket ger en lokal inflammation. Man får då feber, huvudvärk och ont i hela kroppen som vid influensa. Mjölkstockning kan inträffa när som helst under amningsperioden.
Orsaker
- Barnet har felaktig amningsteknik och bröstet töms inte tillräckligt. Mycket troligt... börjar bli bättre.
- Behå som klämmer på bröstet. Check! Jag använde en sportbehå några dagar för att den amningsbehå jag köpt kändes alldeles på tok för klumpig och stel. Inte smart. Sova på boobie är inte heller smart.
- Barnet har ändrat sitt ätmönster. Det har gått längre tid mellan amningarna än vanligt. Barnet har sovit över nattmålet. Viss oregelbundenhet förekommer då kidsen haft lite olika rytm vissa dagar och synken blivit lidande fast vi försökt väcka osv. Svårt att säga hur det påverkat. Plus att jag fick problem med att amma när jag fick lite skavsår och satte in flaska vid två mål på rad. Inte heller smart.
- Barnet är snuvigt och orkar inte äta så mycket, eftersom det har svårt att andas genom näsan. Kanske lades grunden under deras förkylning?
- Stress. Mamma har inte tid att amma tills barnet är klart, utan avbryter amningen. Här får jag nog säga nja... inte medvetet avbrutit i alla fall, men efter 1 1/2 timme så har jag kanske trott att dom var klara.
- Amningsnapp. Check :(
- Smärtsam amning. Tömningsreflexen fungerar sämre. Jag säger JA på den...
- Utsätts brösten för drag eller kyla drar blodkärl och mjölkgångar ihop sig. Brösten töms då sämre vid amningen.
- Ibland kan man ha en vit prick på bröstvårtan, ungefär stor som ett knappnålshuvud. Det är då stopp i en utförsgång på bröstvårtan.
Man måste få skriva vad man gör på dagarna i en dagbok och i din situation är ju just amningen en tokstor del av dagen. Det blir bättre, men FAN vad ont det kan göra, och blir det inte bättre är barn uppgödda på ersättning också barn - lika söta :) och med en mamma utan mjölkstockning
SvaraRaderaKämpa på med slit inte ditt hår om det inte skulle funka.
Kramar från Signes mamma
Hej Åsa!! Vad duktig du e som kämpar på med amningen, vet vilket helvete det kan vara. Med sonen hade jag det jättejobbigt eftersom han inte ville suga ordentligt men då orkade jag kämpa på mer och lyckades till slut amma honom iallifall 4 månader sen tog min mjölk slut. Denna gången har jag faktiskt redan gett upp, orkade inte med såriga bröstbårtor och att man skulle sitta o gråta varje gång det var matdags. Både Molly o Linus tar flaskan och jag pumpar ut mjölk så dom får bröstmjölk på dan o ersättning på natten.
SvaraRaderaHoppas det löser sig med amningen, tänk på att du också måste må bra.
Kram från Hanna, Molly o Linus
Hej Hanna! Förstår att du haft det jobbigt :( Bra att ni ändå valt en lösning för det är ju omänskligt vad ont det gör och här har det ju gått fram och tillbaka med det onda, tror det är därför jag pallar fortsätta. Jag vet någonstans att vi är på väg, men vägen är lite krokig. Hade jag haft ont hela tiden hade jag lagt ner för länge sen tror jag. Ser fram emot om vi ses på någon träff eller så framöver, hade varit kul att bolla lite över en fika :). Hälsa Molly & Linus!!
SvaraRadera