Det är ju fantastiskt roligt av livet att sätta ett tvillingpar i händerna på ett överanalytiskt kontrollfreak med prestationsstörningar. Snacka om att det var det här jag behövde för att lära mig att inget av mina tre inte så smickrande personlighetsdrag hjälper mig det minsta lilla. När jag tittar igenom mina senaste inlägg och läser lite mellan raderna så handlar det ju nästan uteslutande om amningen och hur jag skall kunna kontrollera den. En del beror nog på att jag hört att det är så viktigt att få dem i fas SÅ FORT SOM MÖJLIGT, men det kanske inte måste vara innan man ens är helt hundra på vad man håller på med själv? Och det kan ju vara så att jag inte kan hålla koll på precis allt och detta är definitivt en av grejjerna som handlar mer om att hänga med i svängarna och inse att det inte är jag som rattar denna kärran. Innan de föddes så sa jag en gång till tant Anna att jag funderade på hur det skulle vara när vi kom hem med dem. Hon svarade då att det behöver jag inte fundera på för det är inte jag som bestämmer längre. Det gör barnen. Just då fattade jag inte hur rätt hon hade, men efter de senaste dagarna så börjar jag förstå ;). Härmed så sätter jag punkt för kategorin amning i bloggen. Jag skall inte analysera mera eller försöka hitta den ultimata tvillinglösningen innan de ens fyllt fyra veckor. Eller ställa så höga krav på både mig själv och dom att vi ska vara i synk med perfekt amning redan. Ibland kommer de vara i ofas och ibland så blir det en lyckad dubbelkörning. Vi ska ha en fungerande matning från gång till gång, tjejerna ska hålla vikten stadigt uppåt och jag ska gilla läget. Så småningom så funkar det med båda utan amningnappar. Vi kommer vara på andra platser än hemma och det kommer antagligen funka att amma. Eller så gör det inte det och då kommer de få flaska. Flaskan är jag helt med på för jag vet att det inte spelar någon roll om dom får lite ersättning då och då eller kanske till och med någon gång varje dag eller så kanske det bara blir det till slut? Det kommer också vara okej. Ändamålet helgar medlen helt enkelt. En gör så gött en kan. Så. No more subject breastfeeding!
Förslag på andra ämnen mottages tacksamt, för jag lär ju vara helt tom i bollen ett tag till ;)
Stulen bild. Men visst e den fin?
Du är så bra Åsa! Mycket bättre än du ger dig själv cred för! :) du överanalyserar ju din egen överanalys i och för sig, men du är ju så klok så det är liksom okej ändå. :D Njut när det går, gråt när det behövs, svär när det känns som inget annat hjälper och ring en vän när det känns helt hopplöst. Stora kramar
SvaraRadera