Normalläge

Nu har vi precis kommit hem från sjukhuset. Flickorna har checkat ut från neo på ett smidigt sätt och klarade sig helt utan anmärkning. Nu skall vi, precis som alla andra med stora friska bebisar hålla oss till BVC och sådant där som hör till. Inga mer besök av trevliga sjuksyrror här hemma alltså. Lite synd, för det var ju väldans smidigt måste jag säga. Men lite väl lyxigt om det inte behövs kanske. 
Vår BVC-sköterska kommer ju hit första gången som brukligt är men sen så är det ju till att knata dit en gång i veckan osv. Läkaren skrattade i och för sig åt mig när jag frågade om vi skulle gå in i 'Normalläge' nu? Han sa att vi kunde ju alltid försöka med två små. Vad han nu menade med det...? Hmmm ;).
Mamma Åsa fick också testa på hur det var att ta med sig barnen ut ur trygghetszonen och hamnade i ett Iris-akut matläge inne i sjuksyrrans lilla rum. Men det är lika bra jag vänjer mig. Jag kan ju inte alltid sitta och mata i min lilla soffa med full prepp och butler redo. Lite intressant dock att Iris, som ju är en väldigt bestämd liten dam, vägrade att äta i 'enlingsläge' utan jag fick hålla henne som om vi skulle dubbelamma. Detta fast jag satt i en vanlig stol utan min kära amningskudde. Ja, hon vet hur hon vill ha det. Hon har ju fått mig att förstå att hon bara accepterar högersidan också, ingen idé att försöka med vänstran och tro att hon inte märker något. Skön lirare den där Iris. Inte så flexibel ännu helt enkelt. Det gick bra att ge henne en lite slurk till slut och jag måste börja utsätta oss för lite fler situationer snart. Grejjen är ju bara att det funkar så himla bra här hemma och vi behöver aldrig gå någonstans... Men vi kanske ska göra det ändå, bara för att vi borde liksom. Ja ja, det löser sig sa han som sket i vasken.
Så. Nu ska man börja räkna på föräldrapenning och allt annat som man gör. Men vad är det man gör mer då? Vad har jag missat? Visst räcker det att mata, byta, bada, åka vagn, träffa lite homies och chilla med päronen när man är 3 veckor? Inte behöver man hålla på mer än så väl? Det tror inte jag i alla fall, så vi jobbar vidare så ett par dagar till. Man ska ta vara på den här tiden har jag hört, för det går ju så himla fort och vips så är dom stora visst. Så det är vad jag gör om dagarna. Jag tar till vara på våra dagar. Och precis nu ska jag ta en tupplur. 
Hej på ´re