Lycka är...

nöjda, mätta och lugna bebisar :)
Nu börjar vi lära känn varandra mer och mer jag och tjejerna. Det känns hela vägen från tårna upp i knoppen nu och jag tycker att det blivit lättare med myset och trösten också. Det klart att man hela tiden burit, klappat, kramat och försökt, men det är först nu som börjar kunna läsa av lite lägen som tidigare varit 'dead lock'.
För oss alla tre tror jag att den senaste tidens amningsutveckling har gjort susen. Att det blir en lugn och go stund är ju superviktigt, men ni kan ju tänka er att det snarare varit lite High Chapparall bara genom att läsa min tidigare inlägg. Så mycket fix & trix, frustration och smärta påverkar ju oss alla såklart. Nu har jag valt att enkelamma lite oftare dessutom, så som man gör när man har en bebis. Jag har blivit itutad (fått för mig) att man bara måste dubbelamma för man vinner så mycket på det i längden men jag får nog säga att jag upptäckt att det för mig är lite mera värt att köra enkelt. 1. Det tar oftast inte längre tid, de äter effektivare när de ligger själva. 2. Det är lättare för dem att få rätt tag. 3. Jag slipper 'böka' så mycket med kuddar och positioner. 4. När den ena eller den andra väl pluggats i och är igång så kan jag, med lite tålamod få dit den andra också och sitta med dem i ett slags enkelläge men ändå ge båda. Detta förutsätter att den som kommer in som tvåa redan fått äta en bra slurk så att hon inte är superhungrig. 5. Jag kan klara mig själv och behöver inte nödvändigtvis ha 'tilläggshjälp' av Jonas vilket gör allt mer flexibelt. 6. Det är ju mycket mycket mysigare, inte lika mycket industri som när man måste hålla reda på 4 armar, 2 munnar, 2 boobies, rätt boobie i rätt mun utan att fel arm trashar alltihopa.
Det enda som skall till nu är att de hamnar i ca en halvtimmes förskjutning så slipper man katastrofläget som uppstår när båda vill ha mat exakt samtidigt... Så det är väl här det spricker antagligen ;). För till syvende och sist så skiter ju tjejerna i mina planer, det är ju ändå dom som bestämmer i slutändan. Fast då har jag ju ett annat ess i rockärmen med... Den ena får vänta lite helt enkelt. Ha ha ha, den hade dom inte räknat med! Men. Det är ingen av dem som går under av att det dröjer lite innan det blir hennes tur. Jag har ju lärt mig att det inte är så farligt om dom skriker lite, dom kommer ju ändå få vänja sig vid att det blir så. Dom är ju tvillingar för tjyven. 

Detta sättet känns trixigast, det har jag inte prövat med lyckat resultat.

Här har jag befunnit mig mestadels av tiden, det funkar men känns inte helt rätt för mig

Detta är mer vår modell tror jag. Ingen amningskudde, men stöd för armbågarna. 

Idag ska vi till BVC för veckokontroll och få lite nya vikter, så får vi se vad det kan ge. Imorgon ska vi som sagt till Amningsmottagningen. Det handlar då främst om avvänjning av amningsnapp & ställningar för dubbelamning, samt vanligt allmänt amningstänk. Sen är det visst påsk med!! Inget alls planerat på varken fredag el. lördag men på söndag ska jag äntligen få träffa brorsbarnen!! Har banne mig inte sett dem sen jul och det är ju helt galet, det har nog aldrig hänt. Ja, deras päron kommer ju med men det är kidsen jag längtar mest efter (ha ha ha, det får ni bara ta ;) ). Hoppas dom gillar sina kusiner nu. På måndag ska vi till Kungälv. Det blev inget sist, så detta blir första gången som vi ska lämna hemmet för en längre tripp. Att det tagit sådan tid beror både på feghet och lathet. Vi har ju det rackarns gött här hemma och trivs med dagarna så hetsen att ge sig ut har varit mycket långt borta. Så. Nu vet vi våra planer med de små påskkärringarna. Vad ska ni göra?


Ha det gött gänget så hörs vi!