Lika som bär?

Nu börjar tjejerna blir riktigt lika varandra. Elsa har tjockat på sig och man ser nu fler och fler drag som är gemensamma med syrrans. Deras ögonbryn, näsor och munnar har haft samma form länge men nu börjar även haka, kinder och huvudform bli mer och mer likt. Iris har hela tiden haft en liten tuppkam med mycket hår längs mitten av skallen, Elsa har haft lite tunnare och jämnare hår. Fast nu så har även det blivit en likhet. Båda har tuppkam, typ. Hade inte storleksskillnaden varit såpass som den är hade det nog kunnat vara förväxlingsläge ibland. Undrar om detta kommer hålla i sig eller om de möts ungefär här och sedan så sticker de iväg åt varsitt håll? De ska ju vara enäggs enligt diagnosen (undersökningar av moderkaka & hinnsäckar) och borde bli lika, men man kan ju aldrig veta med 100% säkerhet om man inte tar DNA. Fast med bara blicken så är det väldigt lika just nu i alla fall. Men det är till det yttre det. 
Personligheter och temperament skiljer sig allt. Som jag tidigare skrivit om så går Iris från 0-100 på millisekunder, hon kan gråta som jorden gått under och är väldigt mycket av allt. Samtidigt som hon kan bli superarg så blir hon också väldigt mysig och needy och vill gärna somna i famnen. När hon väl somnat in så stensover hon och då låter hon väldigt mycket. 
Elsa ger oss lite mer tid att reagera men visar tydligt när vi tagit för lång tid på oss. Hon observerar och kan se ut som hon vet precis allt. Hon kan också se ut som om hon bär hela världen på sina axlar. Hennes vakna tid är ofta ljudlös, men hon tittar och ser ut som hon funderar. Hon gillar med att vara nära ett av sina päron och vill ligga och titta in i ögonen innan hon somnar in. Hon låter också en del när hon sover.
Båda gillar när vi går omkring med dem och de har inga problem med att bli burna samtidigt medans man vankar hit och dit. Det är väldigt bra att de aldrig stör varandra än, det kommer nog senare. Den ene kan skrika på ordentligt precis bredvid den andra utan att väcka och väldigt ofta så ger de full hals växelvis istället för att kräma på rejält samtidigt. Skönt när man är ensam. De tystnar ibland när de kommer till mig vilket kanske är lite tråkigt för pappan som gjort exakt samma saker utan att det hjälpt, men det är väl försprånget man har efter 9 månaders bärtid? Det där kommer ju vända så småningom och jag antar att det är något som alla pappor är med om. Väldigt ofta så är pappa superfunkis också, det är bara i vissa lägen som man är lösningen... och det går sannerligen inte att veta när det är. De kan precis lika gärna vara otröstliga hos mig med. Name of the game :)
Sötast i hela världen är de såklart och nu börjar de dessutom fylla ut sina kostymer lite mera. Både den naturliga och den designade i bomull. Det är riktigt kul att få lägga undan kläder som blivit för små (av de där som man köpte innan som inte var särskilt utvalda utan bara funktionella) och gå över till att klä & matcha lite. Vi kör på mycket ärvt från kusin Julia än så länge, men snart så är de en 50:a & en 56:a och då ska de börja få ha sina dressar som de fått i alla fina paket. Vi har fått en hel del set i två olika storlekar då det ju skiljer lite på tjejerna och det kommer det nog göra ett tag. Ja, de ska få ha likadana kläder nu i början ibland. Inte som regel men det ska allt få hända. Tvillingklubben tipsade om att man kan 'passa på' medans de är små, för det är ju riktigt gulligt ibland men bryta det sen när de blir medvetna. Vi tillhör skaran som inte tycker att de bör ha allting likt även om de själva blir lika som bär, de skall få välja mycket själva och vi ska uppmuntra deras olikheter. Men. Om det är så att väljer att vara lika så är det ju en annan femma. Det är det ingen som kan veta innan, allra minst jag, för jag vet ingenting. Men jag lär mig något dagligen och det är ruggigt spännande :D


Ha det gott gänget så hörs vi!