Kan inte låta bli...

...utan måste nog skriva lite igen. Det är ju ny semester med sol, härliga tider och det händer ju så sjuuuukt mycket. Hur ska jag någonsin kunna komma ihåg allt om jag inte skriver ner? Fick lite huvudbry över hur mycket jag missat sätta i minnet sista tiden, ja sista året nästan? Usch. Inte tänka på det utan bara hoppas att jag kommer komma ihåg guldkornen så att jag kan älta det år ut och år in. 
"Iris, du var såååå rolig när du... och Elsa, jag glömmer aldrig när du... då höll jag på att trilla av stolen"
"Jaaaa, mamma, sluta tjata. Jag veeeet!" "Men mamma!! Det är så pinsamt när du alltid ska hålla på!!"
Hi hi. Det längtar jag efter. Hoppas jag får lov att minnas det mesta.

Det är helt okej att glömma bort allt negativt som har med upphackad sömn, sömnstress, nattliga vansinnesutbrott, mammighet och gnäll att göra. Men jag vill gärna minnas milstoplarna. Jag känner redan nu hur det grusar sig. Vad var egentligen de första orden? Kan jag skylla minnesförluster på sömnbristen och komma undan eller kommer jag alltid ha ett litet horn i sidan till mig själv över att jag slutade skriva? Förbanna att den där anteckningsboken jag skulle ha vid sängkanten aldrig kom dit? Hitta på vem som gjorde vad på grejer som jag egentligen inte har en aning om? Nä, det är nog dags att ta tag i situationen och väcka liv i tangenterna. Vi är tillbaka!

Resumé:
Iris och Elsa kom in snabbt i förskolans värld och det gick verkligen jättebra. De åt, sov och gjorde som de andra. Lite roligt att Elsa var den som tutade på och hängde på de stora barnen i allt de gjorde och verkligen ville vara med och Iris stod vid sidan om och observerade. Hon var glad och med, men inte i hetluften. Tvärtom mot hemma. 
De gick på en blandad avdelning med barn 1-5 år och det har jag bara positivt att säga om. De stora barnen har verkligen gjort avtryck och jag tror det främjat både språkutvecklingen och vad de vågar göra. När vi checkade ut dem för sommarlov i fredags så kan framförallt Elsa  klättra upp för ett 2 meter högt klätterställningsnät helt utan tveksamheter och Iris står upp på vanliga däckgungor och tar fart själv. De kan sjunga alla sångerna och äter såväl Fisk under dragontäcke som Tandoorikryddad kyckling. Håller för handen när de hostar och Iris byter blöja själv. De har massa kompisar och jag tror de leker mest med pojkarna. 

De pratar typ hela tiden och man förstår ungefär 80% av orden. Jag tycker såklart de är jätteduktiga, men det är väl inte så objektivt. Fast de säger ofta 4 ord på raken och är väldigt tydliga med vad de vill. Klassiker just nu är:
-Jag vill inte det!
-Har redan gjort det! 
-Nej jag! alt. Ja jag! (på frågan om någon vill det ena eller andra).
Och såklart mycket mer saker de säger som jag kommer komma ihåg sen... 
De är väldigt jämna i sitt språk och idag kan jag absolut inte säga om någon pratar bättre än den andre. De är helt i synk där och om jag inte förstår något ord ibland så kan den andre tolka. Grymt smidigt!
De har väldig koll på sinnesstämningar och vill gärna försäkra sig om ifall någon är arg, ledsen eller glad. De kan bråka så det bits och puttas och skriken ljuder över området men samtidigt så har jag aldrig sett två stycken vara så måna om varandra. De blåser på varandras blessyrer, lägger huvudet på sne och frågar om det är bättre? De skulle aldrig ta något gott att äta utan att dela med sig och om de hämtar nappar och djur till varandra när det behövs. (Kossa & Elefant hänger kvar). Den första de frågar efter när de vaknar är den andre och de har väldigt roligt ihop och skrattar ofta så de kiknar! Igår började de helt ointroducerat av mig att leka glasskiosk och köpte både smörkolaglass och Piggelin av varandra en lång stund. De betalade med grus och fyllde fickorna med detsamma. Det blev vi varse när vi kom in sen...

Just nu handlar livet nästan oavkortat om hästar! Vi har nämligen kommit igång med lite över-natten-barnvakteri den sista tiden och flickorna har sovit över hos brorsan med familj två gånger på typ 4 månader. Det har satt sina spår kan man säga. De bor på en gård med  katter, hund, kusiner och HÄSTAR. Storkusin I rider på en häst som heter Nogger och jag tror jag hört dem säga 'Noggej' sisådär en miljon gånger sen i april. Kvar i hushållet hos kusinerna fanns dessutom två stora leksakshästar. Kanske 70 cm höga (Mankhöjd kanske??) de kan i alla fall sitta på dem och dingla med benen. Dessa hästar fick åka med hem och numera ses Elsa & Iris konstant i cykelhjälm, för man måste ha hjälm när man rider, och de kan borsta sina hästar huuuur länge som helst. Sen sitter de på sina hästar och konverserar och säger "koppetiokoppetikoppeti, Jiiiihaaaa". Vi går till ridskolan nästgårds på lediga dagar, tittar på 'Ponnyakuten' och delar av 'Spirit -hästen från Vildmarken' varje kväll. Till och med den forne idolen Pippi har tappat ett par pinnhål då hon rider utan både hjälm och sadel!! Biiig no no. Till min hjälp i denna besatthet finns förutom kusinerna och tant Nina även tant Anna. Jag håller er alla ytterst ansvariga för att vi antagligen kommer bli ruinerade när de får börja rida vid 4 år. Brorsan har redan informerat om att det ÄR SKITDYRT MED HÄSTAR!!! 
Lite roligt är det i och för sig att deras pappas tilldelade roll i detta folklustspel blev Pippis lilla prickiga häst. Also know as Lilla Gubben. så nu kan vi höra två små juveler ropa på "Gubben!!" så att det ekar över nejderna här.

Nä hörni. Här finns mera att skriva och så kommer det nog bli, fast nu måste jag sova så det får bli ett to be continued på detta...

Ps. Nästa gång ska jag berätta om deras otroliga minne,  dagens dubbla premiärbad, om hur bra de sover när de besöker ett av favoritställena på jorden, om den nya förskolan och säkert massa annat. Vi hörs!