tisdag 16 juli 2013

Dag 3

Då var vi inne på dag tre utan middagsvila och ja, det ä lite annorlunda att ha dem vakna hela dagen men *peppar, peppar* det har betalat sig nattetid då alla sovit i sina egna sängar de två senaste hela nätterna. Kvart i sex har jag hört gnyende och då gått in och lagt mig för att lugna stormen sen har Elsa sovit till ungefär 6.30 och Iris till 7. Kan det vara så att det klickat till nu? Att de slutat sova middag och blir så trötta att de inte vaknar på natten nu? Antagligen är vi inte där än utan snart får vi ett bakslag. Speciellt om vi skall följa traditionen med att skriver jag ner det här, ja då går det åt skogen. Bloggförbannelsen som under den värsta sömnstressen gjorde mig livrädd för att skriva ner någonting som fakta.
Annars har vi varit på Borås Djurpark och grillparty. Elsa kan räkna felfritt till nio och Iris kan sin och Elsas begynnelsebokstav. På kvällens grill satt jag ner och åt nästan hela tiden och till kaffet satt jag själv med de andra tjejerna utan barn i säkert 30 min. I&E lekte, spelade fotboll med grabbarna, gungade och hade hur kul som helst. De börjar bli stora!
Borås då? Jo, efter en mindre förmögenhet och ihärdiga utrop från mig och pappan: Titta där! En elefantbebis! Kolla aporna! Åh, lejon! Vilka fina björnar! Lönlöst. Det var bara en sak som gällde ändå. Hästarna. Ponnyridningen. Hjälm och sadel. Gigantiska tårar när de var tvungna att gå av efter varvet som säkert ändå varat 2 minuter (30:-). Det är bara att inse. Vad är en giraff mot en ponny när man älskar hästar och är en liten skrutt? Ingenting. Jag sa att vi kanske kan få klappa hästarna i Hunnestad snart? Elsa sa: åka dit mamma? Nej inte idag, en annan dag, sa jag. Hon sa: vaffö då? Jag sa: jag vet inte när vi ska åka dit. Hon sa: men fråga Jonas då. Ja, så ligger det till i vårt liv just nu. Men än så länge är det ganska charmigt faktiskt. Och vet ni, man lär sig faktiskt en hel del på Ponnyakuten, som går på SVT. Vi kollar Ponnyakuten på svt play på kvällarna. Synd bara att artikuleringen inte blommat klart hos juvelerna än... Ponny kan dom säga. Akuten kan dom säga. Helt utan problem. Men sammansatt så blir det svårare. Har lite svårt att skriva ner det, men lite roligt är det ju... Det får gå. Jag hoppas det går över fort, för det är allt lite pinsamt att dom går omkring och säger att dom vill titta på 'Ponnykuken', det kanske inte är helt rumsrent?

2 kommentarer:

  1. Haha! Skrattar så jag gråter!!

    SvaraRadera
  2. hahaha, vad ska man tillägga, tårarna sprutar här med :-)/Nina

    SvaraRadera