Årskrönika, del 3

Söndag kväll, snart halv tio... Nu känner jag att firandet av tjejernas första år så sakteliga börjat avta. Det har varit en intensiv vecka för min lilla hjärna. Förra söndagen kastades jag mentalt ett år tillbaka i tiden och vi firade med skumpa i onsdags, med Ja må de leva och lyxmat från Laxrökeriet i fredags och så hade vi släktkalas igår. Om jag ska resumera i korthet så fick flickorna såklart en hel drös med toppenfina presenter. Hela hagen var full och det var dockor, dockvagnar, kläder, hinkar & spadar, leksaker, CD-spelare med mikrofoner, skor och hela baletten. Vi åt Falkenbergslax med mammas underbara romsås och tårtorna som jag skickade in bild på var de finaste man kunde tänka sig. Jag tror vi kan vara mer än nöjda med I&Es allra första födelsedagskalas. Nu skulle jag ju egentligen sagt att vi ska blicka framåt men se, den gubben går inte... Årskrönikan blir knappast fullständig utan månad 10, 11 och 12. Så vart var vi nu.


Det första som slår mig är att det har varit helt underbara dagar och helt galna nätter. Det har naturligtvis haft sina ups & downs på alla fronter men det är ändå så det känns. Dagarna går helt i rutinernas tecken. Dom äter bra, sover goa tupplurar. Vi är ute mycket, de leker & utvecklas i en rasande takt. Nattningen är enkel och dom somnar själva i egna sängar. Men. Trots detta så blir det allt som oftast mental disaster på nätterna och vi går och lägger oss i hagen med dem på natten oftare och oftare. Där kan man i alla fall få sig lite slummer medans de ändå är vakna. Vi fattar i ärlighetens namn ingenting. Vi försöker skylla på tänderna som kommer ganska tätt, vi tänker också att det behövs mer mat på dagen men inget biter riktigt. Det är bara tossigt hur vi än gör. Vi bestämmer att bara vi håller rutinerna så kommer det lösa sig. Nattsovning i hagen tar vi ändå till om det känns som det som funkar bäst. Det slutar ofta med att den eller de galna bebisarna också somnar om där efter ett tag och sammantaget så blir det bättre än att springa upp och ner som en jojo. Vi är fortfarande långt ifrån säkra men den senaste tiden så har hagen förblivit tom och flickorna stannat i sina sängar även om de fortfarande kan behöva tröst och närvaro efter drömmar eller en flarra välling. Jag sover ibland på soffan i deras rum om dom verkar oroliga men det är helt okej. Det räcker att dom får hålla lite i handen eller man pratar lite lugnt. Usch. Jag vågar egentligen inte skriva något om hur dom sovit den allra senaste tiden, vis av erfarenheten så vet jag att det ofta kommer och biter mig i svansen om jag råkar förhäva mig. Ssscccchhh. Jag har inte sagt något!!!
Nätterna tog första fokus här (något som småbarnsföräldrar känner igen kanske, ständig sömnjakt!!) men jag skrev även att vi har underbara dagar och det har vi sannerligen. Dom är så roliga och goa. Härmas, skrattar, babblar och lär sig något nytt precis hela tiden. Vi går på Öppna förskolan i Eklanda, åker på tvillingträff ibland, träffar kusin J ganska ofta, har playdates med kompisar, får besök av mamma & mormor, åker till fammo & faffa och massa annat mys. Jag tycker verkligen det är jättekul att vara hemma med dem, på riktigt! Mina bebisar är glada coola småfnasar, den saken är säker.
Ja, hur har det mer varit. Dom lärde sig gå på samma dag. De hade då övat på lite olika sätt. Iris kastade sig ut bara, så fick det bära eller brista. I can waaaaaalk.... DUNS! Upp igen. Upp igen. Upp igen. När hon skulle lära sig att resa sig till stående direkt från golvet så skojar vi inte om vi såg henne öva 50 ggr/dag. Så envis, men nu är hon riktigt stabil med. Lilla E övade först balans, sen stod hon och vajade lite, sen gick hon upp och ner från huk, sen tog hon sina första steg. Lite mer kontrollbehov där. Hon är fortfarande bra mycket mer försiktig än vad Iris är. Hon går fint men tar oftare till krypningen och är lite lugnare helt enkelt. Båda släpar ändå fortfarande gärna runt på diverse vagnar och åkdon (gärna med syrran i lasten), Antilopstolar eller vanliga matstolar.
Det babblas även en hel del oförståliga grejjer. Det som med säkerhet kan urskiljas är kaka (Elsa) och mamma (båda). Elsa är inte duktig på ordet kaka för att hon äter massa sötkaka utan för att min mormor brukar sjunga 'Baka kaka' med sällan skådad uthållighet + att de får lite pannkaka då och då (ja, ganska ofta då då ;) ). Det var efter ett besök av mormor som första 'kaka' kom och efter det så är allt kaka. Enklast så.
Ordet kaka för oss ju osökt in på mat. Vilken överlämning va´? Melodikryssvarning på den! Mat funkar. Mat är gott och dom är väldigt nyfikna och pigga på att pröva. Vår mesta dipp här senaste månaderna är när de bestämde att det inte är kul att bli matade längre. Man är väl ingen bebis heller, man vill väl äta själv liksom! Men det visade sig vara ett bra drag för då dök matlagningslusten upp hos mamma Åsa igen. Jag tog fram 'Vår kokbok' och började labba och nu befinner vi oss i ett rätt så schysst läge igen. Det funkar tom. att bli matade igen också, bara man i huvudsak för grejjer att pilla i sig själv. 


Hmm. Jag märker att jag börjar slarvskriva lite och stavar lite tokigt osv. det tar tråkigt lång tid att sitta och rätta sig själv. Men jag tror ändå jag känner mig nöjd här. Det blir så bra så. Första året är gjort och nu vänder vi blad som Kungen skulle sagt! 
Det som ligger i pipen (så säger man i branschen) är min topp-5 lista på bästa köp, en uppgörelse med min gå-tillbaka-till-jobbet-och-inte-vara-hemma-med-favoriterna-ångest och Iris & Elsas egna hälsning till fantastiska gudmor. Det vill ni väl inte missa? Stay tuned. Coming soon to a blog near you. Nu i färg.


Go´natt gänget. Vi hörs! 
(Obs! Bilder från 2012 finns än så länge bara utanför hårddisken så det blir inget illustrerat nu, jag får lov att återkomma)