Årskrönika, del 2

Oj oj oj, fram tills tjejerna var sex månader så känns det som att det gick att summera saker och ting i lite sjok. Först var det sådär en stund och sen så var det så och sen vete katten hur det har varit med sjok eller faser eller perioder eller utvecklingssprång eller you name it. Kärt barn har många namn! I det stora hela: det blir bara roligare och roligare som jag inledde med sist också. Check på den. Men bortsett från det så...


(fick göra en paus precis då jag hörde Irisen ropa från sängen 'mamma, mamammamma, mamma' när hon letade efter nappen. Hon hittade den själv och somnade om men hon ropade på mig för första gången. Jag fick en tår i ögat. Ascharmigt idag, senare säkert en halvbökig grej i sig om dom ska börja ropa på mamma när dom tappat nappen... ;) )


Tillbaka till dåtiden. Det är alltså roligt. Det mesta går bra. Det går definitivt framåt men det känns som om det händer nya grejjer precis heeeela tiden. Man lyckas liksom aldrig vila i något några längre stunder. Dessutom så avlöser de ju varandra och när den ena har 'utecklat klart' något så går nästa in i den fasen eller ur eller kors & tvärs. Hajjar ni? Man får liksom ingen riktig stabilitet. Det blir lite svårt med rutiner och vanor när allt ändrar sig hela tiden. Man tror man har kommit på 'grejen' men nä, så enkelt är det liksom inte. 
På BVC så sköterskan ett par gånger under första halvåret att 'ni kan förbereda er på att det är ett utvecklingssprång månad 7-12, då händer det en del'. Nu fattar jag vinken av att hon ville säga detta flera gånger, liksom för att pränta in att det kommer bli lite hoolabalooo ett tag. 
Lite offtopic: Jag är förresten mycket tacksam att vi fick just den sköterskan. Hon är erfaren, klok, jordnära, snäll och lite sådär lagom mjuk. Hon försöker även få oss att tänka själva och försöker inte staka ut rätt & fel utan tycker att vi ska göra det som passar i vår familj. Men man märker ändå när man är ute och cyklar och inte. 
Så under hösten så vet jag egentligen inte riktigt vad som hände när men om man tar det lite kategoriskt så var det nog ungefär såhär:

Här visar Iris (till höger) vad hon tycker om hemlagat.
Elsa må se from ut men det var nog mest ett Kodak-moment.

MAT: de är nyfikna och äter väldigt mycket. När de får det som de vill ha. Tex. gröt, spagetti & köttfärssås och frukt. Jag inleder matresan med att försöka laga så mycket mat som möjligt själv. Jag tycker själv det blir asbra och jättegott som Mat-Tina skulle sagt och får upp ångan här. Men jag verkar tyvärr inte kunna tävla med Nestlés magiska tomatsås och E-nummer (som man ju ändå kompletterar med då och då). Visst hade trägen vunnit här om jag hade haft orken att fortsatt med hemlagat, men vet ni va´? Jag örkade inte det. Jag ville att dom skulle äta och dom åt om dom fick burk. Min goda köttfärssås hamnade i frysen och där stod den tills alldeles nyss. Jag hade inga stora betänkligheter egentligen på hemlagat vs. burk mer än att jag tycker att jag är en god matlagare (och min barnmat blev fan bra) plus att det är mer ekonomiskt och mindre i glasinsamlingen, men nu funkade det inte och då kapitulerade jag utan kamp helt enkelt. Jag fick en klok kommentar här av en vän som nämnde att hennes pojk åt burk i ett år och det var inga problem att styra in honom på hemlagat sen. Tack J! Där befinner vi oss också nu. Vi kör mest på hemlagat men det återkommer vi till.

Sover gör man bäst med napp & djur

Eller i vagnen i goaste åkpåsen!

SÖMN: vi har inga hela nätter men det är alltid bara en fråga om mat. De lägger sig efter lite krångel men när de sen vaknar 1-2 ggr/natt så handlar det bara om en flaska ersättning och det tar 7 min från beredning till sista slurken. Tyvärr så blir ju ändå sömnen något upphackad då flickorna själva får styra och de äter sällan samtidigt utan har kanske 20-30-60 minuters mellanrum. Man hade säkert kunnat ta upp de andre och mata på efter att den första ätit men efter att par dåliga sådana körningar när den andre vägrat och ändå vaknat efter en kvart så la jag ner det och tyckte det var bättre att dom verkligen åt när dom sa till. Resten av dygnet så synkas allt med mat & sömn och det funkar bra, trots osynk nattetid. Det som räknas är väl i slutändan ändå vad jag klarar av och jag får än så länge ihop det med orken. Undrar ni vart J befinner sig på nätterna så är dealen att jag tar alla nätter, han tar alla mornar och låter mig sova tills han går och jobbar. Han tar även helgmornar och då kan jag ofta sova hur länge jag vill. Det känns trots allt som om dom har god sömn och både tupplurar och nattsömnen är djup. De störs aldrig av ljud, ljus eller annat. Sover dom så sover dom. Det är bra.

Mamma/mormor ser till så det blir julbakat!

SOCIALT: från att ha varit ganska pigg på att ge mig ut själv med båda under månad 5 & 6 så känner jag att det blir svårare och svårare att hinna i tid, ha allt i ordning och som pricken över i vara ren och fräsch själv så jag stannar mest hemmavid från och med här. Det blir en del besök hemma hos oss och vi går på Öppna Förskolan i Eklanda. Det blir en slags 'trygghetszon' som funkar fantastiskt bra. Jag har alltid nära hem. Jag får hjälp av personalen och vi är en lagom grupp som är där. Man får koll på de flesta och vi har riktigt mysigt. Tisdagen blir vår lilla speciella dag där och det funkar verkligen super att gå dit! I övrigt mycket familjebesök och lite kompisar på playdates. Heja att vi har gott om plats!
Mamma & Hampus var uppe och fick med mig och tjejerna på vår första bussresa! Kollektivtrafik hade inte varit vår grej innan. Jag och J var ute och käkade ensamma på restaurang för första gången i typ november. Farmor & farfar hade hand om marodörerna och det var så himla värt vardenda sekund!

Iris & Elsa 8 mån, 16 november

IRIS & ELSA: tar massa kliv i utvecklingen. De lär sig sitta, krypa, stå vid möbler och grejja en massa. Dom är störtsköna till humöret, glada och pigga men säger till å det bestämdaste om något är vajsing. Ååååh, det finns säkert massa händelser här värda att lyfta upp men jag måste nog gå tillbaka för att dubbelkolla vad som hände när för att få till det rätt och det blir ju fusk då! Här kör vi på minnet. The rest is history!


Jag trodde att del två av årskrönikan skulle gå hela vägen i mål... men nu känner jag att vi får stanna här. Det blir helt enkelt en del tre också!! Då texten ovan inte riktigt har någon kronologisk ordning så säger vi för protokollets skull att den innefattar månad 7-8-9.