Då har jag kommit fram till huvudpersonerna i min lilla tillbakablick. Sedan så kommer allt hända från och med nu, men deras resa bör också plitas ner lite om tycker jag allt (fast man vet ju inte så mycket egentligen).
I juli så 'tog det sig' som vi brukar säga. Vad som sen gjorde att det blev två som tog sig finns det inga som helst vetenskapliga (eller ovetenskapliga) teorier alls på. Det bara blev så. Man vet att tvåäggstvillingar kan ha ett par olika bakomliggande faktorer såsom ärftlighet, ålder och hormonbehandlingar eller IVF, eller så bara blir dom. Enäggisarna bara blir. I vilket fall, det spelar ingen roll vad det är när de väl är ute, men det som kan spela roll under tiden är ju detta med moderkakan, om de delar den eller ej. T1 & T2 delar på sin och har alltså övervakats under tiden för att hålla koll på tex. TTS (se inlägget om första halvan). Vid ultraljuden så vill man också checka av hur barnen växer, om mängden fostervatten är jämn och om det råder allmän god vitalitet i deras lilla bubbla.
Vi har haft goda resultat på allt detta hela vägen och gjort typ 15 ultraljud. T2 har alltid legat lite lägre på kurvan än T1 men det har ändå gått stadigt uppåt för båda. På ultrat i slutet på januari tyckte läkaren att det rullade på såpass bra att vi inte behövde komma tillbaka på fyra veckor (istället för vanliga två) och vi fick nästa tid 22 februari. Vi tog detta som ett gott tecken och trots att vi blivit lite 'bortskämda' med alla täta ultraljud så var det ju skönt att det gick så bra. 4 veckor rullade på och i tisdags var det alltså dags igen.
Vi var inbokade hos vår favoritläkare och var riktigt pirriga inför besöket. Vad skulle de väga? Hade båda gått över 2 kg?? Efteråt kändes det inte riktigt lika pirrigt, snarare lite nervöst.
Det visade sig att T1 växt precis som förväntat, men att T2 verkade halka efter lite. Vikten är ju aldrig exakt då den baseras på olika mätningar av kropp och skalle och sedan räknas ut, men läkaren kunde ändå se att det fanns en påtaglig skillnad på dem. De uppskattade vikterna låg på ca. 2100 gram & 1600 gram. Det är ändå inget akutläge, men vi får veta att vi från och med nu skall gå på kontroller 2 gånger/vecka så att läkarna kan ha koll på om det kanske är bättre för barnen att flytta ut ur bubblan lite tidigare. Vi fick tid på torsdagen för CTG.
CTG är en elektronisk fosterövervakning som mäter barnens hjärtfrekvenser samt livmoderns sammandragningar. Dessa mätningar registreras med kurvor som ger en analys av läget. På mätningen i torsdags så visade båda kidsen upp fina kurvor och det fanns ingen anledning till oro. Jag kan säga att tiden mellan tisdag och torsdag kändes lite skakig, man vet ju för lite om vad som pågår därinne. Men lugnet lade sig igen när de visade så fina hjärtslag och vi har ny koll på tisdag.
Då ska de även kolla flödet från moderkakan till navelsträngarna. Moderkakan har ju en viss livslängd och med två stycken som kräver mer och mer näring så kan ju kapaciteten påverkas tidigare av fullt logiska skäl.
Jag vet inte riktigt vad som händer från gång till gång nu, men varje kontroll från och med nu är ju tillför att läkarna skall kunna fatta beslut utifrån barnens bästa. Vi är ju såpass långt gångna att allting kommer gå bra vad de än bestämmer sig för och vi litar helt och fullt på läkarna som finns på Östra, men man tänker ju en del fram och tillbaka. Det viktigaste är i alla fall att barnen får en så bra start som möjligt.
Jag kan i alla fall utan läkarnas hjälp konstatera att det är 'god vitalitet' därinne.
Dom kickar och bökar runt en hel del. Vi vet att båda ligger med huvuden neråt och ibland så händer det att båda stjärtar upp sig samtidigt. Som att dom moonar liksom, sen sänker dom samtidigt och så upp igen :).
Ibland när dom stjärtar upp sig så hamnar dom jättehögt upp och det känns som om jag har dom i halsgropen, men dom brukar inte stanna där så länge som tur är. Jag tycker mig också märka att de reagerar på Js röst när han kommer hem från jobbet, han säger att det är slumpen, men det tror inte jag ;).
Ja, det var väl det om detta... från och med nu så tar jag det dag för dag, men kanske inte varje dag, det är ändå dagarna på dagarna som betyder något om dagarna.
Hej på ´re
Det är otroligt spännande och roligt att få "följa din resa" här bakom :-) Kram J
SvaraRaderaVilken skillnad det är på graviditeter! Men å andra sida har du ju faktist två små människor i din mage, till skillnad från mig. :)
SvaraRaderaKramKram