Verb som betyder ungefär att nå sin höjdpunkt. Används ofta i väderleksrapporter och passande nog vid beskrivning av stormar, oväder och åska som haft sin värsta period men nu ebbar ut.
I en småbarnsförälders värld ungefär jämförbart med treåringens senaste utvecklingsfas och spåren den lämnar efter sig.
Jag har märkt att jag ofta tar till min lilla dagbok här när vi når kulmen, när jag inte riktigt vet hur jag ska sortera ut vad som händer och sker. Strax efter publicerad text så märker jag ofta början till en förändring och efter ytterligare ett litet tag så har jag börjat glömma det jobbiga, blandar ihop vad som hände och tänker ofta att det var nog inte så kaotiskt egentligen.
Så även denna gång.
Min hund och min katt håller kvar vid sina små ytterligheter men nu i en skönare balans och med nya erfarenheter i bagaget. Vi upplever helt enkelt lugnet före nästa storm.
Visst åskar det fortfarande ibland och en och annan orkan sveper över nejderna men det går över lättare, vi kommunicerar bättre och verktygen jag vill använda fungerar igen.
Erbjuda kramar när orden tar slut, sänka rösten som kontrast mot skriken och mera tid i lugn och ro ger resultat.
Flickorna har tagit ett steg till och är liksom lite större nu. Mamman har hunnit ikapp och stressar inte så mycket. Var sak får sin tid. Jobbet får sin tid och familjen får sin. Alla har lite mera tålamod, pratar mera med varandra och tar, lite mera än innan, in vad konsekvensen av ens handlande blir.
Jag har aldrig velat ha barn som lyder mig blint pga att det skulle vara det enda rätta sättet. Jag har själv aldrig varit någon som lyder andras regler bara för att man ska. Lätt obstinat* tror jag passar bättre på vad jag hört om mig själv som barn...
Mamma brukar säga att ögonen blev helt svarta på mig när jag blev arg som liten. Ska man vara krass så är det väl ganska många "regler" jag missat eller helt enkelt ignorerat under hela mitt liv och visst har det blivit folk av mig ändå? Jag tycker det är underbart att det finns argumentation, diskussion och till och med konflikter ibland. Man måste få lov att uttrycka sin vilja.
Och det gäller alla!
Men man måste också som vuxen vara klok och stark nog att gå in och bryta när det är dags. Ta de beslut som krävs och styra upp runt alla de val som måste göras. Det är det där med föräldraskap som är så himla trixigt och klurigt. Visst hade det varit skönt om vi gled fram som på räls, alltid var vänner och inte sa några hårda ord eller tänkte hemska tankar om varandra. Om det bara var sådär mysigt hela tiden. Jovisst, men världen ser ju inte ut så. Vi är ju alla bara människor. Och det brukar bli bra i slutändan.
Jag är i vilket fall stolt över mina viljestarka, envisa, smarta och otroligt roliga barn. De sätter oss på prov med all rätt och får oss att växa. Hur coolt är inte det egentligen?
*obstinat
- (mycket) trotsig, oresonlig, envis, tjurskallig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar