Utan det jag känner starkast för att skriva om just nu är det viktigaste jag gör, det som bara måste funka, det som allt kretsar runt och hänger på. Vikten av en fungerande vardag.
Efter snart 2 veckors ledighet, som visserligen varit supergo på sina håll, men också kantad av en galopperande monsterförkylning så måste jag ändå säga att jag längtar efter vardagen. Rutinerna, ordningen, planeringen och ett skönt flow. Jag gillar tydliga ramar, det ger mig så mycket mer frihet att improvisera.
Till exempel: Jag trivs bäst när jag vet vad jag ska laga för mat de närmsta dagarna och jag älskar att ha kontroll över mitt kylskåp. Detta hör nog ihop en aning med viktväktarna naturligtvis men det är inte bara det. Just nu har vi ett riktigt katastroflandskap av blandade burkar och öppnade förpackningar i kylen. Halva korvar, en slatt rödvinsås här, en bytta potatisgratäng där, halvdassiga pannkakor, skaldjurspaté och en varmrökt lax. En hel. Det är too much.
En av mina talanger, om jag får säga det själv, är att leka "Här är ditt kylskåp" med mig själv. Att likt Janne Boris Möller laga till en festmåltid av rester. Det är superkul. Men det är inte kul jämnt. Det blir kul just för att man gör det ibland. Jag är ju inte speciellt förtjust i att slänga mat heller så det känns ju som det måste tas om hand. Fast lite har jag faktiskt vaskat denna perioden. Jag orkar nämligen inte! Jag vill ha tillbaka mitt kylskåp, ha min matplaneringstimme på torsdag kväll och fundera över fräscha smaskiga rätter som sen handlas hem av min personlige matleverantör. Jag vill ha det som jag brukar!
En av mina talanger, om jag får säga det själv, är att leka "Här är ditt kylskåp" med mig själv. Att likt Janne Boris Möller laga till en festmåltid av rester. Det är superkul. Men det är inte kul jämnt. Det blir kul just för att man gör det ibland. Jag är ju inte speciellt förtjust i att slänga mat heller så det känns ju som det måste tas om hand. Fast lite har jag faktiskt vaskat denna perioden. Jag orkar nämligen inte! Jag vill ha tillbaka mitt kylskåp, ha min matplaneringstimme på torsdag kväll och fundera över fräscha smaskiga rätter som sen handlas hem av min personlige matleverantör. Jag vill ha det som jag brukar!
Så. Efter denna helgen tar jag åter kommandot över innehållet. Rensar bort burkar och korvar och planerar upp min matvecka igen. Och slappnar av.
En annan sak som kajkar ur lite när man är hemma så mycket, är hemma sjuka skall tilläggas, är ju att man tappar farten lite som förälder. Pippifilmerna åker på vid första frågan, det blir lite extra jobbigt att gå ut när det regnar så det är lätt att skita i det. Man skulle kanske haft hund. Jag vill inte lyssna på Mössens Julafton 10 ggr på raken med samma entusiasm som vanligt och det blir lite halvsunkigt att gå i mysbrallor hela dagen. Ja, barnen går ju helst helt oklädda och vill bara äta mackor till slut. Mjuk rostad macka med smör till den ena och knäckis med ost till den andra. Till slut har man hört frågan om mackor så många gånger att det blir fri tillgång... och can you blame them? De börjar väl med tröttna på menyn som känns sådär uppdaterad. Barnen mår bra av rutiner. De mår bra av att komma upp på morgonen och komma iväg till en pedagogisk verksamhet och de mår bra av att komma hem igen och mysa med en mamma (och pappa) som duschat och fått nya intryck i sin hjärna under dagen. Så är det med den saken.
En koppling som osökt kommer på agendan när vi ändå pratar om det som skall fungera i vardagen är ju logistik och fördelning av energi och jobb.
Jag har 7 mil till min nuvarande arbetsplats. Ett arbete som ligger så till att jag inte kan åka kollektivt dit utan måste köra bil. Det är 14 mil E6:a om dagen. Det är ganska tjatigt. Jag sökte mig själv dit för snart 5 år sedan för jag kände verkligen för att jobba där. Som tur var så kände även de dåvarande ägarna för att ha mig där. Win Win. Det var ett kreativt hus med roliga människor och ett fint ledarskap. Jag har jobbat med olika typer av kundservice, försäljning och marknadsföring inom restaurang och kultur och kände att jag liksom kunde knyta ihop säcken och samla mina erfarenheter samt bygga på med nya i en cool miljö. Jag trivdes verkligen med valet av arbetsplats och det tuffade på. I mars 2011 föddes, som ni alla vet, mina flickor och jag var mammaledig deras första år. När jag gick tillbaka till jobbet så var ju deras pappa hemma första halvåret. Då var det inte så stressigt men hösten därpå skulle vi jobba båda två och det kändes lite slitigt att vara så långt borta från dem på dagarna. Jag tror det hör ihop med hormoner och förprogrammerade mönster som mamma. Man vill ju vara där ens barn är. Eller man kanske man inte ska säga, alla tycker väl olika, men JAG vill helst vara nära. Om det händer något. Nu hamnade vi på en riktigt bra förskola som följare av bloggen vet och vi fick det ändå att funka. Det kändes tryggt ändå och jag vande mig lite pö o pö. Jonas jobbade fortfarande i Mölndal så en av oss var ju ganska nära i alla fall. Sen fick vi reda på att Jonas jobb skulle flytta från Mölndal till Lindholmen och ungefär då tog mina tankar fart igen. Jag ville verkligen inte att han skulle vara på Hisingen, en timme bort kollektivt, och att jag skulle vara i Varberg, 45 min bort helt beroende av bil och allt vad det innebär med olycksrisker, köer osv. Detta i kombination med att min arbetsplats genomgått ganska stora förändringar gjorde att jag inte kände att den tjänsten jag hade var värt den insatsen det kostade. Jag bestämde mig för att försöka byta jobb. Men jag hade en ganska hård kravlista. Det skulle vara cykelavstånd, en kreativ miljö, ett mindre företag och en go magkänsla. Strax innan jul prickade jag av alla punkter på ett nytt ställe och det betyder alltså att jag byter jobb i slutet på januari! Jag kommer sakna många goa kollegor men jag kommer få en bättre fördelning av min energi och jag tror jag kommer få riktigt roligt på jobbet. Om jag cyklar tar det ca. 10 min dit, med bilen tar det 3. Jag kommer äntligen lära känna kommunen jag flyttat till och jag hoppas det bär med sig massa goa synergier. Dessutom vet jag att det kommer ge mig mer kontroll över vardagen. Sådant där som jag gillar, ni vet.
Jag gillar att sova med och det ska jag passa på att göra nu strax. Min bror med familj har varit här och kört en After Christmas med oss, vi missade ju varandra helt i jul tack vare förkylningen från hell, och det blev en riktigt höjdare här ikväll. Mina hästtokiga flickor fick ryktborstar, grimskaft, ridspön, hovkratsar och fantastiska ridbyxor. Grymmaste julklapparna! De hade längtat och väntat på storkusinerna hela dagen och de lekte som tokiga. Jag blir mycket förvånad om de vaknar det närmsta nu! Tack igen finaste bästaste brorsfamilj! Familjen tillhör med de viktigaste. Det hoppas jag ni vet.
Nu: over and out. Med förhoppning att höras igen!
En annan sak som kajkar ur lite när man är hemma så mycket, är hemma sjuka skall tilläggas, är ju att man tappar farten lite som förälder. Pippifilmerna åker på vid första frågan, det blir lite extra jobbigt att gå ut när det regnar så det är lätt att skita i det. Man skulle kanske haft hund. Jag vill inte lyssna på Mössens Julafton 10 ggr på raken med samma entusiasm som vanligt och det blir lite halvsunkigt att gå i mysbrallor hela dagen. Ja, barnen går ju helst helt oklädda och vill bara äta mackor till slut. Mjuk rostad macka med smör till den ena och knäckis med ost till den andra. Till slut har man hört frågan om mackor så många gånger att det blir fri tillgång... och can you blame them? De börjar väl med tröttna på menyn som känns sådär uppdaterad. Barnen mår bra av rutiner. De mår bra av att komma upp på morgonen och komma iväg till en pedagogisk verksamhet och de mår bra av att komma hem igen och mysa med en mamma (och pappa) som duschat och fått nya intryck i sin hjärna under dagen. Så är det med den saken.
En koppling som osökt kommer på agendan när vi ändå pratar om det som skall fungera i vardagen är ju logistik och fördelning av energi och jobb.
Jag har 7 mil till min nuvarande arbetsplats. Ett arbete som ligger så till att jag inte kan åka kollektivt dit utan måste köra bil. Det är 14 mil E6:a om dagen. Det är ganska tjatigt. Jag sökte mig själv dit för snart 5 år sedan för jag kände verkligen för att jobba där. Som tur var så kände även de dåvarande ägarna för att ha mig där. Win Win. Det var ett kreativt hus med roliga människor och ett fint ledarskap. Jag har jobbat med olika typer av kundservice, försäljning och marknadsföring inom restaurang och kultur och kände att jag liksom kunde knyta ihop säcken och samla mina erfarenheter samt bygga på med nya i en cool miljö. Jag trivdes verkligen med valet av arbetsplats och det tuffade på. I mars 2011 föddes, som ni alla vet, mina flickor och jag var mammaledig deras första år. När jag gick tillbaka till jobbet så var ju deras pappa hemma första halvåret. Då var det inte så stressigt men hösten därpå skulle vi jobba båda två och det kändes lite slitigt att vara så långt borta från dem på dagarna. Jag tror det hör ihop med hormoner och förprogrammerade mönster som mamma. Man vill ju vara där ens barn är. Eller man kanske man inte ska säga, alla tycker väl olika, men JAG vill helst vara nära. Om det händer något. Nu hamnade vi på en riktigt bra förskola som följare av bloggen vet och vi fick det ändå att funka. Det kändes tryggt ändå och jag vande mig lite pö o pö. Jonas jobbade fortfarande i Mölndal så en av oss var ju ganska nära i alla fall. Sen fick vi reda på att Jonas jobb skulle flytta från Mölndal till Lindholmen och ungefär då tog mina tankar fart igen. Jag ville verkligen inte att han skulle vara på Hisingen, en timme bort kollektivt, och att jag skulle vara i Varberg, 45 min bort helt beroende av bil och allt vad det innebär med olycksrisker, köer osv. Detta i kombination med att min arbetsplats genomgått ganska stora förändringar gjorde att jag inte kände att den tjänsten jag hade var värt den insatsen det kostade. Jag bestämde mig för att försöka byta jobb. Men jag hade en ganska hård kravlista. Det skulle vara cykelavstånd, en kreativ miljö, ett mindre företag och en go magkänsla. Strax innan jul prickade jag av alla punkter på ett nytt ställe och det betyder alltså att jag byter jobb i slutet på januari! Jag kommer sakna många goa kollegor men jag kommer få en bättre fördelning av min energi och jag tror jag kommer få riktigt roligt på jobbet. Om jag cyklar tar det ca. 10 min dit, med bilen tar det 3. Jag kommer äntligen lära känna kommunen jag flyttat till och jag hoppas det bär med sig massa goa synergier. Dessutom vet jag att det kommer ge mig mer kontroll över vardagen. Sådant där som jag gillar, ni vet.
Jag gillar att sova med och det ska jag passa på att göra nu strax. Min bror med familj har varit här och kört en After Christmas med oss, vi missade ju varandra helt i jul tack vare förkylningen från hell, och det blev en riktigt höjdare här ikväll. Mina hästtokiga flickor fick ryktborstar, grimskaft, ridspön, hovkratsar och fantastiska ridbyxor. Grymmaste julklapparna! De hade längtat och väntat på storkusinerna hela dagen och de lekte som tokiga. Jag blir mycket förvånad om de vaknar det närmsta nu! Tack igen finaste bästaste brorsfamilj! Familjen tillhör med de viktigaste. Det hoppas jag ni vet.
Nu: over and out. Med förhoppning att höras igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar