...är den andra lik.
Sitter nästan och småfnissar lite när jag läser det senaste inlägget. Det låter nästan som om tjejerna fungerar som små klockor där. Det gör dom ju naturligtvis inte. De senaste dagarna har jag uteslutande ägnat åt att försöka hänga på bara. Dom letar för fullt efter nästa hållplats och jag tror det tar ett tag innan bussen hittar dit om ni hajjar den metaforen ;).
Dom är glada och mysiga i det stora hela, men går oftast lite omlott just nu och ett par dagar har jag bara fått dem att sova samtidigt genom att lägga dem i vagnen och gå ut. Det är väl bra för motionen om inte annat! Dom har även varit lite mer ledsna när de ska läggas för natten. Dom har fått några riktiga bryt kan man säga. Om jag förstår boken rätt så är det något som händer de flesta bebisar vid 7-8 månader. De upplever en slags separationsångest och även det är en fas som ska gås igenom. Positivt i den kråksången är väl att tvillingar ibland kan ha en förmåga att klara det där ganska bra eftersom de alltid har varandra. Vi får se om det är så. Men anyhow. Allt löser sig alltid. En rejäl portion tålamod, mycket närhet och lite mindre aktiviteter än vanligt är väl vad jag har kickat in. Vi är nog snart på bana igen. Jag försöker att inte stressa fram nya rutiner utan jag vill mer känna efter vad som händer. Jag tycker ändå allting går alldeles för fort så det gör inte så mycket om några dagar går i snigelfart. Det kan inte vara hoolabaloo jämnt. Imorgon åker vi i och för sig till Falkenberg, men det är första bilutflykten denna veckan.
Jag har även lite nya tankar efter föreläsningen jag var på, de spontana möten med vuxna tvillingar jag haft och de samtal som uppstår när man snackar med omgivningen i allmänhet, men det tar vi en annan dag.
Tjing i luvan
Åsa & Elsa (Iris sover)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar