Hitta formen!

Nä vad säger ni? Beach 2011 eller? Jag ska faktiskt åka till Kreta i september!
Nu lägger vi ner allt vad bebisar och småbarnsliv heter och drar igång en fitnessblogg istället! Så jag kan bli smal och snygg. Eller...? Nä... kanske inte ändå ;)
Hitta formen kanske mer korrekt skall uttryckas: Hitta dagsformerna. För det är där vi är nu, och det börjar faktiskt hända litegrann med rutiner osv. Jag har haft några analyserande dagar och ni vet ju hur det brukar vara... Då måste jag gå 'all in' och forska, läsa, fråga, pussla och grubbla. Jag samlar sedan in den informationen jag snappat upp lägger upp en egen strategi. Jag är impulsiv och spontan. Men samtidigt en projektstyrd person som gillar rutiner och regler. Jag tror nämligen på att om man har tydliga ramar så är det lättare att labba runt och improvisera. Låter kanske dubbelt, men det är det ju inte om man tänker på det.


När tjejerna var ca. 3 veckor så fick jag ett tips av min fanastiska vän och tillika tvillingmamma Jo. Hon påminde mig om att hon körde Anna Wahlgrens standardmodell på sina killar när de var små. Att det var så hon fick struktur på vardagen. Hon sa dessutom att det absolut inte passar alla och att man får ta till sig de bitar som man tycker funkar. Hon nämnde med att folk tycker både si och så om AW och man får vara beredd på att det blir lite kommentarer och mothugg. Summa av hennes kardemumma: Det funkade i alla fall för deras familj. Jag tillbringade mycket tid med Jo och killarna från att de föddes tills de var ca 1 år pga. vår arbetssituation. Obs! för sakens skull måste jag såklart tillägga att det finns en underbar delaktig pappa i Jo´s familj med, även om jag beskriver detta med henne som referens. Jag var dessutom killarnas 'barnflicka' (vid 32 års ålder, he he he) och minns att jag ofta var imponerad av Jo´s struktur och ordning. Rutinerna var dessutom en förutsättning för att jag skulle kunna gå in och ta hand om dem flera dagar i veckan vilket jag gjorde från ca. 8 månaders ålder. Anyhow. Man skulle kunna tänka sig att Jo´s tips i kombination med mina erfarenheter från hennes killar skulle göra att jag kastade mig över standardmodellen. Men det gjorde jag ju såklart inte ;). Jag hade ju fullt upp med att lära mig vara mamma, amma, ha ont och vara ledsen, få hormonrusningar, vara lyckligast i världen, pyssla med tjejerna och jada jada... Under dubbelamningens era så tog vi såklart upp dem för mat samtidigt men efter att jag lade ner det så har vi bara gått på att lyssna till tjejernas egna signaler. Veckorna lullade på och vi har nog tyckt att det har varit ganska funkis. Men samtidigt så har vi haft noll koll på dagarna om man säger så. Vi har matat och sovit och grejjat men vi har liksom inte vetat när, var och hur. Det bara sker och sen så börjar man om igen. Som sagt, det har funkat för oss. Men häromdagen så började jag ändå längta efter ordning & reda igen. Jag är ju sådan. Så då började jag hamstra info. Kollade med Facebookgruppen och andra tvillingmammor jag känner. Läste lite, funderade lite och bollade med Jonas. Jag började analysera tjejernas dagar och insåg att de nog hade ett slags mönster ändå, de två gjorde inte 'allt samtidigt' men båda gjorde det ungefär samtidigt varje dag och då följde de ju ändå varandra indirekt. Det var inte 100% synkroniserat, men nästan. Jag har nog tänkt att synka måste betyda just samtidigt, men det finns ju varianter på det mesta. Och då slog det mig... var vad det nu Jo hade sagt? Anna Wahlgren? Är inte hon galen? Får man inte bara buffningsarm då? Är inte det nästan en sekt? *skojar* Jag googlade fram standardmodellen igen och läste på. Vissa saker stämde ju redan och vissa saker kände jag inte för. Precis som Jo hade sagt. Vi tittade tills slut bara på hennes tidsschema och tyckte nog att det var ungefär sådär vi hade det, men vi visste inte om det. Det var riktigt skönt att se lite tider och en struktur på hur en dag kan se ut på pränt så vi skrev helt sonika ut hennes schema rakt av och har nu börjat försöka följa det med lite justeringar här och där. Det har fungerat över förväntan detta första dygn. Kanske mycket för att tjejerna redan hade ett mönster som sagt, men även för att man nu ställer in sig på vad som skall hända. Visst. Vi har lång väg kvar. Naturligtvis. Men vi har något att gå på. Just nu har vi tex. tupplur på 'schemat', men Iris sitter och skrattar och tittar sig omkring (hon sov ca. 45 min av de tänkta 2,5 timmarna). Men jag tänker då att hon får 'vila' från lek och prat och så kanske hon slumrar till snart igen. Hon är inte hungrig eller blöt i brallan i alla fall. Hade hon visat att hon ville ha käk nu så hade hon självklart fått det. Strax innan nu så hade vi full aktivitet med både mat och lek och de tyckte det var jättekonstigt att vi höll dem vakna, men det var lite kul också ;). Synk behöver alltså inte betyda exakt på minuten samtidigt utan kanske kan betyda att man har vakna pass som också skall innehålla mat. Det beror alltså lite på hur man tolkar det och hur man får det beskrivet för sig.
Se där ja, nu har Iris somnat igen :)
Jag är också så himla nöjd med att vi tog beslutet att vara hemma båda två fram tills augusti. Det gör allt sådant här så mycket lättare. Hade jag varit själv hemma så vet jag inte hur det hade gått, men det hade ju fungerat på ett eller annat sätt. Så är det ju, fast jag behöver inte tänka på det nu.
Nu får vi se vad det här kan ge. Jag är nöjd ifall jag kan säga: "Fika vid halv ett? Halv två passar oss bättre". Typ. Nu kanske vi tycker detta var det dummaste ever om ett par dagar, men då får jag rapportera om det då. Just nu tycker vi det är funkis!


En annan rolig sak. Inatt så har lilla E sovit både utan napp och mamma. Visst, vi har sovit mer eller mindre bredvid varandra. Iris, Elsa och jag sover liksom tre på rad. De i sin säng och jag i min faktiskt ;). Men alla har åtminstone egen kudde & täcke. Hemligheten inatt var att lilla E ville ha sin elefant över ansiktet. Hon låg så hela natten och även efter nattmatningen så lade jag elefanten över nyllet och hon stensomnade. Jag började testa det igår när vi var ute med vagnen och hon var ledsen och sedan så har jag märkt att det funkar varje gång hittills. Elefanten är en sk. Diinglis. Det är gosedjur och filt samtidigt. Spännande att hon liksom vill vara för sig själv en stund. Som en undulat typ.

Elsa har en elefant och Iris en kossa.

Länk till Anna Wahlgrens standardmodell: 
http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/verktygsladan-standardmodellen-sammanfattning