Jag tror jag gjort jämförelsen förut, att I&E liknar Piff & Puff på julafton (när de ska beskriva läget för B Syrsa). Och visst, det har funnits likheter länge men jag kan undra om dom små jordekorrarna inte hade fått ta speed för att att hänga med i brudarnas svängar... För nu jäklar är det rock n´roll vill jag lova. Det är galet intensivt i dagsläget, oftast på ett bra sätt för vi är alla friska och i grunden på gott humör, men det är också galet utmanande i mellan varven. Den ständiga balansen mellan vuxen guidning och barnets rätt till medbestämmande är som att gå på lina över Atlanten. Åtminstone kan en dag som hamnar lite fel i tajming kännas ungefär lika lång.
Men dom är ju glada i alla fall tänker jag, och jag uppskattar verkligen att de kan argumentera för sin sak och att de har ärvt vår envishet och jäklar anamma och att de tror på sin grej. Jag hoppas de får behålla den självständigheten och alltid få känna att de blir lyssnade på och bekräftade men my GOD! Ett sån´t "möölebo!!" (som vi hade sagt i Falkenberg). Det är med andra ord inte tyst en sekund. Och jag är ändå 40 snart. Ibland kan jag faktiskt uppskatta en stunds tystnad eller möjligheten att dricka en kopp kaffe i stillhet utan att någon behöver få en häst ritad, ett äpple, ha hjälp på toa, byta klänning, ha en fläta, titta på barn-tv, gå ut!! Och allt det just NU!!! Även om jag agerar så fort jag kan så är det liksom ändå alltid försent på något vis. Så jag har lite slutat försöka, vi får ta det som det kommer och leva med alla "dumma mamma, du fattar ju inte" på vägen.
Läste i tidningen att åldern på förstföderskor är på väg att sjunka neråt igen för första gången på många år. Jag tror det är bra...
Men tro nu inte att jag klagar, för så är inte fallet. Jag bara konstaterar. Jag har aktiva, glada, fantasifulla, friska och oerhört påhittiga barn. De har dessutom alltid någon vid sin sida att leka med. Dom är 4 år. Det ska inte vara tyst. Så enkelt är det. Jag får liksom bara hänga på. Och tänka på hur tyst det var när jag 30... och vad tråkigt det var istället! Sen får jag kura ihop mig efter de somnat och gå in i min egen lilla värld. Skriva något, kolla på tv och bara vara. Sen är jag laddad igen!
En annan sak som är riktigt great det är den entusiasm de fortfarande har för de enklare nöjena i livet. Jag får erkänna, vi har medvetet valt att inte köra slut på Lek & Busland, Simhallar, Liseberg, Universeum och liknande. Jag känner att allting kommer tids nog och vi behöver inte stressa fram en massa habegär i måste-saker-att-göra utan jag tycker det är underbart att de fortfarande kan leka med varandra ute eller inne i flera timmar och använda sin fantasi.
På frågan vad de helst vill göra en lördag så kan det vara att åka buss, fika på Maxi, leka i bollhavet på Ikea 1 timme eller äta på restaurang (typ Eklanda Krog). Enkla nöjen som är alldeles lagom för oss.
I&E älskar precis som massa andra barn filmen Frost och med hjälp av glittergarn, hårband och ett böljande turkost gardinpar i chiffong har jag löst långt hår som kan flätas och caper som räcker gott och väl för att skapa sig ett liv i det fiktiva Arendal.
Min mormor har lärt mig att man får ta vara på det man har och (lite halländska till) "en får knibbla me´t", vilket betyder ungefär att man pysslar i ordning det man kan och det räcker gott.
Vi har alltså inga köpta Disneyklänningar och jag är glad så länge det inte finns några direkta cravings utan att de nöjer sig med det som finns.
Jag lever inte i inbillning att jag ska klara hela deras barndom med hemgjort pyssel, en vacker dag så kommer kraven att komma och jämförelserna med vad alla kompisarna har hemma kommer göra så att även vi vill att de ska passa in och börjar köpa på oss... Jag får ta det då. Men vi är inte där än.
Imorgon bitti kommer två små fyraåringar återigen skutta in på förskolan med sina glittriga garnhår, gömma sig i kojor och bygga kikare av toarullar.
Där är vi nu och där hoppas jag att vi stannar ett tag till. För tänk om vi inte hade behövt bli så tumlade av livet utan den fyraåriga glädjen hade att fortsatt att genomsyra oss även som vuxna. Då hade nog världen varit lite ljusare att leva i!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar